platsen är någon stans i skogen.. disskution om idèspruta.. äntligen en människa som förstår min vision.. hoppas att den någon gång kommer att  förverkligas..  till något nytt och ändå så extemt viktigt som att uttrycka sig konstnärligt.. dvs att få ut sina ideer ända ner i fingertopparna.. min stora besvikelse på mig själv är att jag alltid glömmer dom bästa ideerna.. men men.. mötet med en kär vän är inte fy skam.. leendet från henne värmer..

har redan gjort mig hemmastad och druckt kaffe.. samt haft klämmar afton...  tänk vad lite men ändå vad så mycket kan ändras över en sommar.. allt känns som en konstig tidresa.. jag har åkt tillbaka i tiden..  eller kanske bytt verkliget med en annan verklighet i en annan galax.. oj.. nu började mina tankar spåra ut.. som jag tror tåget från göteborg gjorde i går när jag var tvungen att vänta extra.. gillar inte att vara på en främande stationer utan vetskap om exakt hur jag ska komma fram.. eller en främmande station utan pressbyrån är ändå värre.. inte ens en kiosk finns i lessebo vid stationen..

men ändå tänk om saker hade skett på ett annat sätt.. undar om jag hade mått så bra som jag gör nu.. undar om jag då hade haft samma insikt i olika typer av människor... om jag ens hade kunnat öppna mig för att låta något annan in på livet.. jag är blåögd men jag är inte helt blåst för de.. alla har något gott..

på tal om goda människor.. jag hade glömt hur alla människor i denna byn är.. varje människa hälsar och ler som en sol.. det är nog därför jag är så frälst... minns när jag hade kommit hem efter ett tag i småland.. jag hälsade på en tant i värmland.. aldrig har jag sett en gladare förvånad tant...

skånetanter som varit hos sina barnbarn är även trevliga på tågresor.. underskatta aldrig dem..

sitter i den mest nostalgiska platsen jag vet.. orrefors... platsen där jag utväcklades.. eller ja.. hade mina ordentliga tonår.. gårdagens avslut var helt okey.. trotts den dryga väntan i lessebo.. hur ofta finns det inga ersättnignsbussar.. storbesvikelse.. men vad kunder jag göra mer än snacka massa i telefonen.. attans smsbiljett.. var tvungen att lägga på annars hade det varit jobbigt att betala dubbelt om inte mer..

väl framme i nybro möttes jag upp av 2 underbara människor Anna och Camilla.. de var nice.. handlade lite mat.. åkte hem till Anna.. kastade i mig smörgåsar och fruktsallad.. stackars anna fick lyssna på den ditaljerade historien om min sommar.. jag verkligen såg hur hennes intresse att vara vaken var en aning bristande.. men nöjd som jag var fick jag snacka med både herr och fru åland innan jag somnade in..

sen började morgondagen.. ålandsmanen klev upp nära på ljudlöst.. sen blev det så tyst.. jag somnade lite.. tills tiden var inne för att åka vidare till orrefors.. allt var annorlunda men ändå lika.. nära på kusligt.. många små förändringar.. men ack så få elever.. det är nästan som att kliva in i en cowboy film.. se såndana där torrbollar rulla över marken.. stämingen känns spänd men ändå avslappnad.. ändå hade de varit kul att se någon i boots och snacka extremt manligt som de alltid gör på film.. varför är inte skådespelarna så manliga längre.. eller vissa.. men ändå.. länge sen man såg en riktig MAN.. men ack vad jag ser vilda western här allt som fattas är en svankryggig häst och lite passande musik så har vi stort sett det mesta..

då satt jag här.. allt är packat snart kommer fröken hem.. tror allt är packat som jag icke behöver..

ladda mobilen borde göras.. verkar som möjligheten att åka till sthlm på hemvägen är ett alltenativ.. eller ändå mer norr ut.. uppsala... alltid så mycket alltenativ att jag vill så mycket men vet å fan om det går.. söndag är den enda dagen jag har något nästan planert å de är en fika.. låter nice.. snacka massa skit.. behövligt..

kl kvart i 8 är jag framme i nybro ikväll står mellan 2 alltenativ för vad jag ska göra med torsdagen antingen vara i orrefors eller följa med jolly och dom till åkrahäll... känns som kolla på när dom jobbar i bruket är roligare.. men Eva hade varit intressant att träffa igen.. snacka lite om olika saker..  själva glasskolan är även rolig att hälsa på.. men vet dock inte om de är så roligt folk där.. men jag kommer väl springa omkring överallt ändå utan att veta något...

men vad skulle man göra utan alla fika stunder.. Där man sitter pratar om allt man kan komma tänka på..

fnissa.. och bara vara.. varför är inte fler saker på de sättet..  men men.,. kaffetant blir jag om några år..

då satt man här.. sista morgonen i Kosta.. Amanda har redan traskat till skolan.. jag har blivit färdig med disken.. sovplats fixat för nätterna i nybro.. allt känns väldigt bra men ändå tråkigt.. trivs äckligt bra i Amandas lägenhet.. dagarna rullar på lagom fort och hösten är inte lika mycket höst som den är uppe i värmland..  Men inom någon vecka är de ack så mycket vår här med..

TVn visar tråkiga program.. vardags tv kan det finnas något värre.. inte kostigt att kvinnorna började skaffa jobb istället för att vara hemmafruar någon gång runt 50talet om jag minns rätt.. stora frågan är hur kunde så många jobb dyka upp? vart kom alla pengar från? ja många frågor har jag.. men varför kan inte samhället göra oss samma tjänst.. ge oss arbetslösa jobb..

jag börjar redan bli trött på tristessen... att vara arbetslös ger mig inte särskilt mycket nöje.. tack och lov kan man ta "semester" men jag vet dock inte hur länge jag behöver leva på min sista lön.. en attans så gött de är att leva för dagen.. planera lite halv taskigt.. men snart tillbaka till verkligheten... känns både bra och dåligt.. jag har ialf något att se fram imot och det är att jag äntligen SKA få till baka min mobil som har varit på lagning (i över 1månad)..

hemresa sker någon gång nästa vecka antingen måndag eller tisdag tror jag.. blir en hel del tid i nybro och kanske några öl i kalmar känns väldigt välkommet..

en grå tisdag med solsken.. något känns fel.. solsken värmen i september.. tankarna börjar där dom slutade igår.. Amanda och jag insåg att idag är dagen då Anton dog..

2år sedan ung död.. minns fortfarande samtalet från pappa.. sen samtalet efter.. det var en chock.. jag visste att unga kunde dö i olyckor som alla andra men inte att de skulle hända någon jag kände.. första dagen efter helgen i skolan var hemsk.. aldrig har jag sett sådan sorg i så mångas ögon.. hur nästan de lyste ilska ur dem och sorg.. besvikelse... jag minns så mycket men ändå så lite från den tiden.. trotts att jag inte kände människan direkt som många andra så gjorde de så ont att veta att Antons liv skulle inte gå vidare.. bara vi andras tid skulle gå vidare.. jag tänker inte så mycket på det nu längre.. men det är juh trotts allt den dagen nu och jag sitter ensam tänker på det.. men det är ju rätt länge sen nu... men just den måndagen efter allt hade hänt glömmer jag inte...  men nu måste jag rycka upp mig från denna tillfälliga depp.. jag måste leva vidare..

de är dax att diska.. plocka lite ordning.. sjunga lite.. ja och helt enkelt försöka få något gjort.. denna grå soliga tisdag

natten har även inträffat i småland.. den är mörk och luktar friskt som när det har regnat nästan.. sådär som de bara gör när det är små kyligt.. men men.. friskt eller inte.. jag hostar och nyser.. sjukdom är inte nice.. inte när man vill så mycket.. dt lixom stopar upp lite.. men ändå.. jag behöver inte göra allt i en jävla fart..

jag förstår inte all stress.. folk som flänger omkring och hinner inte med att känna.. själv känner jag väl efter lite för mycket.. men ack så mycket jag har haft nytta av det.. Men ändå vill jag leva på impulser.. vilket är svårt med en liten ekonomi.. trotts det är jag faktiskt i småland nu..

mitt mål är väl att ta vara på tiden utan att stressa allt för mycket..

jakten på den perfekta pinnen är fortfarande på is.. jag behöver ett mål som jag aldrig behöver slutföra för inget är perfekt.. allt har sina komplex.. Alla har något dom inte gillar.. men varför skulle de förstöra vår sjävkänsla? ändå kan en dålig hårdag ställa till med ett väldigt dåligthumör..

men snart är det dax för en god natts sömn för det är minst lite viktigt att få för att få en riktigt riktigt bra tisdag?

tisdagar har alltid något grått över sig.. som om dom är en dimmig dag.. alla har dagar som dom inte gillar mitt största hat till veckodagar är nog tisdagar just för att de känns så grå och blekfeta..

Planerna imorgon är även än dimmiga.. orkar inte planera nu för tillfället.. trötthet börjar även angripa mig..

sitter man här i den smålänska landsbygden där folk klipper gräs.. de rent av luktar sådär som man förväntar sig att alla bostadsområden borde lukta.. eller dom med gräsmattor ialf.. dock är även hösten högaktiv.. alla träd har börjat gulna och gör landskapet mystiskt och lite ryggigt trotts dom röda nyanserna vissa löv har.. de är lixom som att håller på att dö långsamt.. plågsamt ungefär som man förväntar sig att canser är för naturen.. dvs plågsam död.. eller en stor kamp.. kamp om överlevnad en kamp om att orka återfördas.. att blomma ut som man önskar göra.. bli något... dvs allt är under utväckling och framtiden har svaren.. synd bara att ingen vill vänta..

men mätt är jag efter en måltid lagad av ren kärlek från Amanda.. eller så var de utan kärlek.. gott var det..

flygande jakob.. funderar på om de fick namnet efter den första kycklingen som blev offrad för denna måltid.. tackar den tappra kycklingen som tog satte sitt liv till för denna maträtt..

Nu är det snart dax för att skapa något nytt.. kanske.. kreavidetet är nödvändigt.. . för välbefinandet..

men det finns ack så många sätt att uttrycka sig på..  kanske via sprida mina tänkar med mina medmäniskor.. ger mig just det välbefinandet jag behöver... men med denna goa mättnads känsla jag har nu behöver jag inte tänka på det  just nu..

efter gårdagens resa från oskarshamn till kosta var rolig.. massa interligent snack om allt som tänkas kan..stopp i nybro fika med Amanda hennes syster+ pojkvän å även systrarnas Far för att sedan fortsätta resan till kosta.. framme fick jag se en vacker mycket hem trevlig lägenhet.. borrade upp hyllor och lekte med Amandas 8boll hon fick av mig som 20års present/inflyttnings men ack så konstiga svar den hade ibland... för att sedan ögon shoppa i turiststället man såg på lång väg att vi inte var den typiska turisen.. vi är långt från över medelålder+ ..

men men.. varför klaga när man kan köpa goda smörgåsar..

hur som helst när alla i Amandas familj hade åkte hem så fanns bara en massa tid.. vad kunde vi göra när solen var varm om inte annat än rensa ogräs mellan plattorna på hennes uteplats! blues musik å trädgårdsredsap.. med glada snack och peppande musik blev de nästan som nytt.. tills regnet kom.. vi röjde upp.. öppnade en bag in box drack glatt.. för att sedan invardera datorn stötta på främlingar på ett obekvämt sätt för främlingen.. men ack så roligt det är ibland att formulera sig.. framfusig nja kanske.. men vem vet... kan juh bli en ny resa..  resan till lycka?