gårdagen bestod av en ack så lång resa.. från ca 11 till halv sju.. men varför klaga när jag väl får komma iväg någonstans? jag är rättare sakt lättad att jag verkligen fick komma iväg någonstans men buss är ett transportmedel jag gärna undviker.. pga de är mest bara obekvämt och tidskrävande.. när jag kommer fram så möts jag av ett leende kände mig välkommen.. kvällen fortsatte lungt.. film (kenny starfigther) massa effekt ljud och skum humor.. men ack så nostalgi det kändes.. när man sedan väl efter massa snack redo för att insomna.. hör vi ett ljud.. låter som en flaska cola öppnades... de lata åbåket jag är ingorerar jag ljudet men bestämt kunde han icke de.. ljuset tänds å min stora väska skulle undersökas.. jag blickar mot dörren där ligger den.. en liten söt skräckinjagande fladdermus.. till min största förvåning är det inte jag som skriker högst utan Martin! skriker som en flicka.. hur skulle vi lyckas få ut den? försök 1.. plast kasse.. håller den över.. plötsligt skriker den åt mig å ser illsket på mig.. jag springer undan å på golvet ligger den kvar å skriker... nästa lösning var att leta upp en hink.. sätter över en papperskorg å den klättrar upp fortfarande skrikande.. pizza kartong under å handskar sen var de bara springa ner för trappen för att släppa ut de lilla söta äckliga odjuret.. rädlsa för onödiga sprutor finns och tack vare en fladdermus hade inte varit något jag ville om den bet mig..

efter denna dramatiska upplevelse kunde jag inte göra annat med att kämpa för att få någon sömn innan min smålands resa fortsatte söder ut mot kosta..