snön förpestar mer och mer mitt humör.. bitterheten är som skinnet på en sås..

ytlig och går att ta bort med genom att tömma ur några skopor..

helt plötsligt hade man drabbad av något mer än bitterhet..

en kraftig förkylning med feber och hosta fyllda av slembollar å spya..

i min vistelse vid den älskade tvn lärde mig att det är okey att använda urin i konst..så nu har jag börjat samla allt slem i en hink som jag ska fotografera för att uppnå stort kändisskap i konstvärlden och kanske dom stora pengarna..

åååh konstnärs drömmar!

egentligen så skulle jag inte klara lämna ut mig efter som all konst sitter folk å försöker tolka vem man är och vad man vill säga med allt.. varför kan saker inte bara vara en sak? alltså låta det vara avskalat och ärligt..

nu ska allt byggas upp för att andra ska få lyckan av att riva ner för att komma till botten.. ibland  lämnas man med ett pajskal torrt och inte alls så smaskigt som man förväntat sig när man ätit sig igenom all fyllning..

snart ska jag ta tåget.. bort till skratten, nätter fyllda med intensivt prat och kloka råd.. platsen är oklar och tidpunkten.. människorna är ändå klockrena.. pengarna kommer in på banken om några dagar och tiden borde snart dyka upp..förra skratt resan fick jag höra den underbara kommentaren "jag

 visste inte att man kunde skratta så man håller på att spy"..

men framtiden ser ljus ut de borde juh snart bli vår..