nu har hela dagen gått och jag insåg att satan va lite man kan göra när man skulle kunnat göra massor.. men nu har mörkret laggt sig.. jag har lungat mig å sitter här å njuter av datorns kalla sken som lurar mina ögon att glo så de nästan hoppar ut.. jag skriver rader med en nära vän som jag vet kommer lyckas med vad som hälst bara den ger sig fan på det och inte ger upp.. och skulle den göra de skulle jag fortfarande se upp till den för de är en riktigt vän.. vänner som är roliga och interligenta med ett unikt sinne för humor är oslagbart.. att folk inte förstår sig på låg underbar smart humor.. om folk hade varit som dom skulle skulle folk vara mycket mycket lyckligare för att skratta är vikitigt för tillslut kan man inte sluta le och ett leende är så vackert om de är äkta.. tänk på de när ni kollar på tandkrämsreklamer det är icke rätt.. det är så fel det kan bli.. för tandkräm gör nog ingen lycklig.. ialf inte dom svältande barnen i u-länderna..

nu sitter jag här i mitt flickrum som jag har hållit till mest den senaste tiden (nästan 3månader). jag blickar ut och de enda jag ser i de stilla landskapet är hur löven håller på att gulna men på något sett ser jag det som en början. för så har det alltid varit förut.. hösten innebar en ny klass med nya mål.. men mitt mål nu är att hitta något att göra med all tid och all min extrema visdom jag har fått från människor jag håller nära hjärtat.. men ändå är denna utsikt så äcklig nära på magvändande.. jag vet inte vad jag ska göra.. jag har inga konkreta framtidsplaner utan allt är som något stort vildvuxet något som påminner om mitt oborstade hår tovigt och ogenomträngligt men en stänk av gammalt damm..  de enda jag vet är att jag har en del resor jag måste ge mig ut på.. men nu tar jag dagen som den är.. sova är viktigt.. radio är något skamligt och överskattat.. dock är bandare underskattade.. frukost ska bestå av något som går att tugga å rester måste man ibland äta som en måltid..